Saltvolontär i Burma

Nu precis satte det igång igen, regnet. Som att vrida på kranen och det bara öser ner vatten. Tyvärr har jag ännu inte hittat vredet som stänger av kranen men jag jobbar på det. Har man tur sitter man som nu, inne i svalkan och kan tycka att det är ganska mysigt med regnet. Annars kan man antingen bli dyngsur och därmed kall så fort man kommer inom närhåll av AC eller fläkt, eller så blir man sådär fuktig vilket känns som svett vilket man typ inte blir av med i första laget. Sånt är livet här i huvudstan, oförutsägbart. Därför är det en bra grej att ha med sig paraply, mot regnet alternativt den stekande solen som i för sig inte dykt upp senaste dagarna. De säger att september är sista månaden av regnperioden, så vi får väl se lite vad som händer nu när oktober strax är här. Fick igår höra att december var bästa månaden här; Fint väder och ca 28 grader ute, alltså inte för varmt. Hoppas det inte är så mycket varmare än det nu fram tills dess heller. Ett litet intresseproblem här annars är att det inte finns termometrar och inga locals pratar i temperaturer, bara cold or warm. Japp men då kommer frågan , vad är kallt och varmt? Vi får väl vänta och se.

 

Den här veckan har varit ganska intensiv på olika plan. Även om jag nu två dagar legat hemma och gjort i princip ingenting har de andra dagarna kompenserat upp med en hel del nya människor, intryck och tankar. I torsdags kväll såg vi en film som vi lånat av Håkan, Nefarious: Merchant of Souls. nefariousdocumentary.com/ 

Den belyste allt från tjejer som blir lurade in i sexslaveri, Pretty Woman drömmar, till barn som betalar tillbaka skulden/tacksamheten för sina liv(att de blev födda) till sina föräldrar genom att sälja sig själva. Fruktansvärt vad olika kulturer och erfarenheter kan leda människor till. Vad tänkernde som utsätter alla dessa flickor och kvinnor för detta? Hur kan man underminera en människas värde så mycket?

 

Igår mådde jag bättre än både i torsdags och idag så hängde med till konferensen som var en samling av de flesta husförsamlingarna där Björn och en pastor från Ukraina undervisade.

Det är så viktigt med inspiration och utmaning. Att samlas tillsammans och få undervisning i Guds ord. Att be tillsammans, för varandra. Att dela gemenskap mellan oss människor och Gud. Det tror jag det finns ett stort värde i. Vi behöver varandra, vi behöver Bibeln och framförallt behöver vi Gud! Det är en chans att växa tillsammans och jag hoppas verkligen att det får bli ringar på vattnet och att alla de pastorer och personer som var där fick inspiration och utmaning, bli lite mer taggade på framtiden. Jag personligen tar med mig just gemenskapen, att dela Bibel och Bön i en gemenskap där man verkligen får söka Gud och tjäna varandra i bön. Jag tar även med mig samtalet under lunchen. Det fick mig att fundera kring överlåtelse. Att ständigt ha sin källa i Gud så att man helt kan vara överlåten i alla beslut i livet. Det är tycker jag är utmanande! Och inspirerande!

 

Sången som nynnades på under morgonen: Du är mitt allt. Du är vad jag behöver. Du är mitt allt. Jag vill va nära dig. Låt mig få känna dig.

 

Allt Gott,

Maria