Saltvolontär i Burma

2013-12-30
16:00:00

Avskedsmiddag
Senaste veckan har varit full av "sista gången jag gör/träffar/ser..." och nu är det mindre än ett dygn innan flyget lyfter från Yangon. Kvällen till ära åkte jag och Lina hem till William på middag och upplevde en av mina bästa kvällar här i landet.
Till att börja med fick jag hjälpa till med maten. Inget svårt men att skala vitlöksklyftor tillsammans på köksgolvet kändes inte helt fel. Kanske skulle jag låtit bli stekpannan för den så fint stekta vitlöken fick en oh oh blick och lades på en assiett och en ny bunt åkte i tillsammans med resten av grönsakerna. De syntes heller inte till på matbordet senare...
Innan vi åt fick jag tre frågor från William och de översatte så att alla kunde förstå mina svar:
Vad har varit svårt?
Vad har varit bra?
Vad har du lärt dig/tar du med dig?
Jag fick förklara lite kulturella skillnader som jag inte riktigt förstod mig på och hur det var att komma hit. De lyssnade och kom med förklaringar på en del kulturella frågetecken. Det blev en härlig stund där vi kunde prata öppet och ärligt på djupet vilket jag verkligen uppskattade. Någon berättade att han vart rädd för västerlänningar och när jag fick frågan om hur många syskon jag hade(vilket kanske är bland det första man frågar innan man lär känna varandra och inte det sista man pratar om när ena är på väg bort...?) föll lite på plats kring hur det var svårt att riktigt knyta kontakter där i början.
Det blev en sån fin stund där och de bad för mig och jag kände mig riktigt ivägskickad i Guds omsorg
Sen maten, jag har sagt det förr att jag känt mig bortskämd här och den maten var otroligt god! Grillad majs har jag inte ätit på ett bra tag och det var så gott!l Fläsk/fisk/kyckling i olika former(fisk heter för övrigt samma sak som siffran fem,(varför fortsätter jag lära mig ord när jag är på väg härifrån?))
Frukt till efterrätt, (vad jag kommer sakna att aldrig ha långt till färsk ananas på gatan) fortsatt prat om allt och inget och en sista fotoshoot med allihopa innan det var dags för en sista biltur i Williams bil.
Nu är det bara att packa det sista, sova lite och ta farväl av denna storstad som jag kommit att kalla hemma senaste fyra månaderna.
Önskar er allt gott och Guds rika välsignelse över ert nya år!
Kram Maria

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: