Saltvolontär i Burma

(Detta inlägget skrevs för några dagar sen men internet la ner och har inte funkat riktigt sen dess men bättre sent än aldrig)

 

När man är ute och reser är det inte bara så att man gör och upplever massa olika saker. Det gör man, men under tiden går man igenom en hel massa på insidan också. Ni kanske inte känner igen er men jag har fått erfara det några gånger. Det är inte så att jag inte gör det när jag är hemma men på nåt sätt är det som att mycket ställs på sin spets lite snabbare när mycket är nytt. Det går upp och det går ner. Man är pigg och man är trött, taggad och inte. Lite av det som snurrar runt i mitt huvud är något som jag insett är ungefär samma som hemma nämligen; Hur lever man nära Gud? Hur lever man med öppna öron och öppet hjärta, sådär jämt? Jag längtar verkligen efter mer av Gud i mitt liv. Är han Kung over universum och Kung över mitt liv vill jag inte konkurera om kronan.

 

I helgen var jag och Lina på ett möte på engelska i en annan kyrka som jag hade fått höra om innan jag åkte. Nu tog vi oss då iväg och vad härligt och nyttigt det var att kunna förstå predikan och utmanas. Jag tror absolut att Gud är med och berör oss på de andra gudstjänsterna också men det är en annan sak än att det mesta i undervisning är våra egna vittnesbörd som man börjar kunna efter 4 söndagar i rad. Gud fick tid och talade till hjärtat. Påminde på nytt om hur otroligt stor, kärleksfull och kraftgivande han är.

 

Jag förstår att jag kommer fortsätta känna tomhet ibland och att den här frustrationen över mina stängda öron mest troligt kommer tillbaka fler gånger. Livet är en vandring, uppgångar som nedgångar. Jag har valt att vandra den med Gud som gång på gång påminner mig. Han lämnar mig inte och jag är så tacksam för det! Gång på gång får jag vrida om siktet, från mig och mitt till något viktigare, någon viktigare. Han som är vägen, sanningen och livet. Jag får fylla på med liv i livet. Glädje som bara bubblar över. Att vara älskad för den jag är.

 

He is jealous for me, loves like a hurricane, I am a tree bending beneath the weight of his wind and mercy.

Gud vill ju ha hela mig, hela tiden! Även de delar jag kanske glömmer bort inom mig. Det är nånting att påminna sig om, gång på gång. Bara vara med Gud och fylla på, uppnanas och älskas. För han har otroligt mycket kärlek till dig! Även när du inte alltid är medveten om det.

 

Nu har ni fått ta del av det som finns här inuti,

jag önskar dig allt gott,

med massa glädje och kärlek härifrån Burma.