2013-11-13
08:05:13
Thailand...
En sak som gäller i Burma är att så gott som inga utlänningar får affärsvisum längre än 70 dagar i taget. Det spelar typ ingen roll hur länge man vart här innan. Man får ändå bara 70 dagar i taget. Detta medför att man måste åka på visarun, dvs lämna landet för att få nya 70 dagar. Detta har vi alltså gjort nu och vi åkte till Thailand. Detta land som så många svenska familjer åker till och semestrar.
Vi åkte iväg till Koh Samet, en ö några timmar från Bangkok som verkligen var en turistö rakt igenom. Vita stränder, människor som går runt i badkläder för att få färg och restaurang på restaurang med allt möjligt. Vi hittade rätt billigt boende på direkten och begav oss sen ner till stranden. Första kvällen blev en skräckupplevelse då det från rummet brevid hördes en gråtande och skrikande tjej. Jag var ensam i vårt rum och visste inte vad jag skulle göra, om jag borde göra något alls eller så. Hon och mannen där inne pratade nämligen ryska och jag är inte så bra på det språket och visste inte vad som verkligen pågick. När jag dock klart och tydligt kunde urskilja ett Help me! Lämnade jag alla tankar på att plocka fram glasögonen och sprang själv skrikandes ut ur huset. Jag tänkte att om jag skriker så att nån hör märker någon i alla fall om vi blir dödade.
Så trevligt det är att vara i Thailand!
Jag blev inte dödad, inte heller den ryska tjejen blev det och jag är fortfarande inte säker på vad som verkligen hände i rummet brevid men mannen checkade ut kvällen efter och jag såg tjejen ett par dagar senare nere på stranden badandes och vid liv.
Annars var känslan jag fick av Koh Samet tomhet och konsumtion. Turister kommer dit och konsumerar sol, värme, bad, de lokalas bemötande, mat, utan riktig eftertanke. Semester ska ju vara att man får slappna av och ta det lugnt, allt ska vara perfekt. Men på vems bekostnad. Man märkte stor skillnad i bemötande från thailändarna mot burmeser men också bara mot hur det var i Bangkok när man gick lite utanför "turiststråken". Men visst jag satt ju också där i en solstol med en bananmilkshake i min hand, så inte är jag särskillt mycket bättre själv.
I Bangkok bodde vi i närheten av Koshanroad, backpackergatanmed mängder av billigt skräp. Kläder, väskor, smycken brevid ölställen med inkastare längs hela gatan. Men god frukt hade de. MANGO!!! Så gott! Mango, ananas och passionsfruktssmoothie gjord på yoghurt! Mums! Vi tog en trevlig tur med båt längs en kanal och strosade runt på marknader som lite liknade de här i Yangon. Välkända märken som inte får äran att nämnas vid namn här fanns det en hel del av och jag föll lite för många gånger för igenkännandet och köpte en och annan ätbar sak med känt namn.
Ja, hur ska man summera en sån resa? Det var inte direkt händelselöst på insidan av mig. Tankar, känslor mycket tid att reflektera.
Är otroligt glad över att vara tillbaka i Yangon igen! Hemma! Och resan hem var nästan det bästa:
Blev så sjukt taggad på flyget, dels för att vi skulle få komma hem men också för att jag satt och läste ur Jesaja. I min hand hade jag en penna och det blev väldigt mycket understruket. Jag tänkte på The Last Song(boken) när Ronnie frågar sin pappa varför han inte strukit under något om han ändå läste i Bibeln varje dag. Hans svar är så härligt; Det skulle sluta med att jag strök under allt. Lite så kände jag när jag satt där, mer och mer blev understruket och Gud är så häftig. Hur detta kunde skrivas långt innan Jesus kom WOW!!! Jag fick också en härlig utmaning eller tanke. Matt 22:37 Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd."
Så mycket grundar sig i kärleken. Villkorslös kärlek! Vill man höra Guds röst, vill man ha vägledning, vill man förstå mer av Gud. Älska Honom, lär känna Honom, öppna ditt hjärta för Honom, be, sök, bulta. Ge inte upp. Tänk inte att "det är inte för mig" Gud älskar dig och vill bli älskad av dig. Glöm inte det! Det är ganska coolt att Han som skapat hela jorden bryr sig om din kärlek.
Gud, jag älskar dig och är så tacksam för att du älskar mig med!
Massa kärlek till er alla där ute i världen!
Guds Välsignelse!
Maria
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Hej Maria!
Så otroligt klokt skrivet. Känslan du förmedlar är faktiskt den jag är rädd för nu när vi ska dit. Jag kan inte njuta när jag ser att det verkligen är fake och på andras bekostnad! Men jag hoppas att man kan hitta mer äkta också... Eller iaf ha möjligheten att välja så att man bidrar till bra saker för lokalbefolkningen!
Frukterna längtar jag fantastiskt mycket efter.
En annan bra sak med att resa är att man längtar efter att komma hem. För dig blir "att komma hem" en plats som inte riktigt är ditt hem, men när du varit borta känns det förmodligen mycket mer som ett hem än innan du åkte :)?
KRAM!