Saltvolontär i Burma

Nu är jag hemma efter en intensiv och rolig vecka i Härnösand. Tillsammans med 50 andra ungdomar har jag fått träffa nya och gamla vänner och vi har tillsammans djupdykt i frågor som bl.a. utveckling och mänskliga rättigheter. Vi har fått ta del av varandras tankar och det har varit väldigt nyttigt att möta åsikter som inte speglar mina egna. Tänk vilken mångfald vi har bara inom Sverige och förstå hur komplicerat det då kan bli när man möter en helt annan kultur långt borta med helt andra prioriteringar. Frågor som vi här i Sverige prioriterar högt kanske är helt orelevant för någon annan. Allt kanske inte är som jag tycker och tänker? Så det är helt klart nyttigt att fundera kring vad som väntar mig när jag kommer till Burma och sortera tankar och värderingar i huvudet. Jag är väldigt tacksam för de kvällar några av oss spenderade med lovsång och bön även om det tillsammans med andra kvällar av go gemenskap bidrog till för lite sömn under veckan. Men visst är det fantastiskt att Sida stödjer unga från Svenska Kyrkan, PMU och vi från Salt som åker ut till olika länder i världen för att förhoppningsvis göra den lite med hoppfull och ljus? Blev även lite stolt, även om jag själv inte var inblandad, när de berättade om svenskarnas första bistånd år 1866 och för er som inte visste det var EFS först att skicka ut missionärer under det året. Jo, visst finns det ändå något att vara stolt över i det?

 

Nu fortsätter då förberedelserna på hemmaplan med packning och att fixa det där sista som man inte tänkt på tidigare eller fått upp ögonen för i Härnösand. Ordet godis ska nu få göra sällskap med sådant som myggnät,  alcogel och imodium på min inhandlingslista och sista dukoraldosen är tagen. Då är det dags att börja packa, packa, packa. Väldigt bra att vi inte åkte direkt från Härnösand som vi övervägde tidigare utan har den här tiden på oss att packa.