2013-12-30
16:00:00
Avskedsmiddag
Senaste veckan har varit full av "sista gången jag gör/träffar/ser..." och nu är det mindre än ett dygn innan flyget lyfter från Yangon. Kvällen till ära åkte jag och Lina hem till William på middag och upplevde en av mina bästa kvällar här i landet.
Till att börja med fick jag hjälpa till med maten. Inget svårt men att skala vitlöksklyftor tillsammans på köksgolvet kändes inte helt fel. Kanske skulle jag låtit bli stekpannan för den så fint stekta vitlöken fick en oh oh blick och lades på en assiett och en ny bunt åkte i tillsammans med resten av grönsakerna. De syntes heller inte till på matbordet senare...
Innan vi åt fick jag tre frågor från William och de översatte så att alla kunde förstå mina svar:
Vad har varit svårt?
Vad har varit bra?
Vad har du lärt dig/tar du med dig?
Jag fick förklara lite kulturella skillnader som jag inte riktigt förstod mig på och hur det var att komma hit. De lyssnade och kom med förklaringar på en del kulturella frågetecken. Det blev en härlig stund där vi kunde prata öppet och ärligt på djupet vilket jag verkligen uppskattade. Någon berättade att han vart rädd för västerlänningar och när jag fick frågan om hur många syskon jag hade(vilket kanske är bland det första man frågar innan man lär känna varandra och inte det sista man pratar om när ena är på väg bort...?) föll lite på plats kring hur det var svårt att riktigt knyta kontakter där i början.
Det blev en sån fin stund där och de bad för mig och jag kände mig riktigt ivägskickad i Guds omsorg
Sen maten, jag har sagt det förr att jag känt mig bortskämd här och den maten var otroligt god! Grillad majs har jag inte ätit på ett bra tag och det var så gott!l Fläsk/fisk/kyckling i olika former(fisk heter för övrigt samma sak som siffran fem,(varför fortsätter jag lära mig ord när jag är på väg härifrån?))
Frukt till efterrätt, (vad jag kommer sakna att aldrig ha långt till färsk ananas på gatan) fortsatt prat om allt och inget och en sista fotoshoot med allihopa innan det var dags för en sista biltur i Williams bil.
Nu är det bara att packa det sista, sova lite och ta farväl av denna storstad som jag kommit att kalla hemma senaste fyra månaderna.
Önskar er allt gott och Guds rika välsignelse över ert nya år!
Kram Maria
Till att börja med fick jag hjälpa till med maten. Inget svårt men att skala vitlöksklyftor tillsammans på köksgolvet kändes inte helt fel. Kanske skulle jag låtit bli stekpannan för den så fint stekta vitlöken fick en oh oh blick och lades på en assiett och en ny bunt åkte i tillsammans med resten av grönsakerna. De syntes heller inte till på matbordet senare...
Innan vi åt fick jag tre frågor från William och de översatte så att alla kunde förstå mina svar:
Vad har varit svårt?
Vad har varit bra?
Vad har du lärt dig/tar du med dig?
Jag fick förklara lite kulturella skillnader som jag inte riktigt förstod mig på och hur det var att komma hit. De lyssnade och kom med förklaringar på en del kulturella frågetecken. Det blev en härlig stund där vi kunde prata öppet och ärligt på djupet vilket jag verkligen uppskattade. Någon berättade att han vart rädd för västerlänningar och när jag fick frågan om hur många syskon jag hade(vilket kanske är bland det första man frågar innan man lär känna varandra och inte det sista man pratar om när ena är på väg bort...?) föll lite på plats kring hur det var svårt att riktigt knyta kontakter där i början.
Det blev en sån fin stund där och de bad för mig och jag kände mig riktigt ivägskickad i Guds omsorg
Sen maten, jag har sagt det förr att jag känt mig bortskämd här och den maten var otroligt god! Grillad majs har jag inte ätit på ett bra tag och det var så gott!l Fläsk/fisk/kyckling i olika former(fisk heter för övrigt samma sak som siffran fem,(varför fortsätter jag lära mig ord när jag är på väg härifrån?))
Frukt till efterrätt, (vad jag kommer sakna att aldrig ha långt till färsk ananas på gatan) fortsatt prat om allt och inget och en sista fotoshoot med allihopa innan det var dags för en sista biltur i Williams bil.
Nu är det bara att packa det sista, sova lite och ta farväl av denna storstad som jag kommit att kalla hemma senaste fyra månaderna.
Önskar er allt gott och Guds rika välsignelse över ert nya år!
Kram Maria
2013-12-05
11:55:00
Pyin Oo Lwin
För snart två helger sen var vi ute på lite äventyr med vår handledare William:
Torsdag kväll tar vi en taxi till busstationen som ligger en bit norrut i Yangon och vi bor ungefär så långt söderut man kan komma, centrum är alltså inte i mitten utan närmast floden. Jag har nog aldrig åkt i denna stad när det varit så mycket trafik förut. Vi satt i taxin i mer än en timme och stod still kanske hälften av den tiden. William väntar på stationen och har beställt platser på en välkontitionerad buss, önskar jag tagit med min tjockare tröja. Förutom kylan är det på hög musik ett bra tag även när jag tror många hellre hade sovit. Min natt på bussen blev ändå ganska behaglig då jag sov och bad om vart annat.
Fredag morgon kring klockan sex på mogonen kommer vi så fram till Pyin Oo Lwin, fd May Myo(Majstaden) som är en stad ganska högt uppe. Dit åkte många britter under sommaren när det blev för varmt i Yangon. Nu åker istället de rikare burmeserna hit med samma syfte. Ja, William hade förvarnat om att det skulle vara kallt men jag menar i burmesiska mått kan det väl ändå inte vara så farligt, så jag tog med min skjorta och linnebyxor och tänkte att det borde räcka. Icket! Det var iskallt när vi klev ur bussen! Eller ja kanske 18 grader... men fuktigt och KALLT!
Efter några timmars sömn under en varm filt och nudelsoppa till frukost vandrade vi iväg för lite sightseeing i staden. William ville visa oss en trädgård så vi gick de kilometrarna mellan hotellet och trädgården. Vi betalar in oss på "National Kandawgyi Gardens" med lite inspiration från Kew Gardens i London om jag inte minns fel. Vi såg blommor, fjärilar, en apa, fåglar, svarta svanar och ett högt torn med 200 trappsteg. Vi skippade bambulot, pineforest och lite annat för magen kallade efter mat.
Trots att jag är i ett ganska varmt land har jag inte sett mycket till blommor, men i denna stad var de samlade i olika färger.
En av de coola fåglarna vi såg inne i trädgården.
Visst ser ni apan? Första och hittills enda "vilda" jag sett här i Burma.
Färden tillbaka till centrum var kanske inte mitt lyckligaste moment i livet då vi åkte i en vagn bakom en häst som kanske inte blev behandlad som en drottning direkt. Men vi tog oss tillbaka till hotellet och en lugn eftermiddag och kväll.
Barnhemmet åkte vi till på lördagsmorgonen efter en frukost under vilken jag blev frågat om jag var författare… Jomen varför inte. Men om alla som skriver i sin kalender är författare så finns det nog många sådana på vår jord. Tillbaka till barnhemmet, ett trettital barn och ungdomar bor på ett compound med Williams kusin med familj. Det var ett fint ställe och det var en härlig dag vi fick spendera lekandes med dem. Fotbollsbrännboll var nog höjdpunkten även om jag skrek mig hes på att försöka få dem att hålla reglerna. Why bother? Vad spelar mina regler för roll egentligen? De kommer ändå göra om och anpassa det hela efter eget huvud när vi åkt härifrån, vilket ju är bra för då passar det ju dem bäst. Jag har för övrigt ett fint litet ärr kvar från den dagen då jag ramlade när jag försökte stoppa en fotboll. Minnen för livet.
Fryskull, det gäller att akta sig så man inte bli tagen och måste vänta på räddning.
Som så många andra ställen fanns det även där pagoder så på eftermiddan åkte vi till en gigantisk grotta, eller kanske snarare extremt lång än gigantisk. Buddhastaty efter buddhastaty gick vi förbi innan vi nådde längst in. Lite trött på dessa statyer har jag nog ändå blivit då man väljer att kolla på grottväggarna istället.
En bit ovanför grottan fanns ett fint vattenfall och både Lina och Agnes gick ner för en närmare titt.
Lördag kväll och söndag morgon hade vi möte på barnhemmet med fantastisk lovsång och vi fick dela ett och annat. En bild som Agnes berättade om: Vill vi vara en sten eller en lerklump? Vill vi vara statiska eller formbara och beredda att formas av Gud?
Helgen i Pyin Oo Lwin var fantastisk och vi blev så bortskämda av fåra värdar och jag känner stor tacksamhet över att William tog med oss dit och att de tog emot oss där.
Uppställning! Dags för fotografering.
Allt gott och hoppas ni vill försöka vara lerklumbar tillsammans med mig ;)
Maria
2013-11-01
14:51:00
Long time, no see
Jag vet att ni säkert undrar vad jag egentligen hållt på med här borta senaste tiden så här kommer en liten uppdatering. Vi spolar tillbaka klockan lite så luta er tillbaka den 25 oktober och ta del av veckan som gått i Burma.
Julen kom tidigt i år
Fredagen den 18 oktober landade ett flyg från Bankock här i Yangon. Med det flyget kom en väska. I den väskan låg en tygkasse. Innehållet i den tygkassen, ja julafton! :)
Tack till mor och far som plockat ihop och skickat med detta och Emelie som fraktat med sig ända från Norrland!
Det var inte bara fina presenter som påminde mig om julen just den här helgen. Buddisterna har två lite större festivaler som de firar. Den ena är vattenfestivalen då man kastar vatten på varandra, så det gäller att ha oömma kläder när man går ut, alternativt stanna inne. Den andra var helgens ljusfestival. Buddisterna offrade ljus vid sin budda vilket troligtvis ska bringa tur(okej jag erkänner, jag är ingen expert på buddism), dock missade vi ljuse på kvällen då vi skulle se detta vid självaste Shwedagon. Men vi fick ändå ta del av det som påminner lite om juletid, nämligen lamporna i fönstren. Det var inga 7 armade ljusstakar som hemma men blinkande ljusslingor och dylikt hängdes i fönster och i shoppingmalls. Fint när det lyser upp i mörkret. Ett och annat fyrverkeri har vi även sett så tankarna dras ännu mer till decembermörkret i Sverige.
En vecka med nya intryck
Det var inte bara paketen hemifrån som Emelie förde med sig. För varje gång hon reagerade på något nytt kom jag ihåg mina egna reaktioner på allt som var nytt och insåg att jag börjat vänja mig vid en hel del. Vi fick även för första gången åka buss själva ut till North Dagon(där församlingen vi är i mest befinner sig) vilket vi klarade utan alltför stora bussmissar och oenigheter vilket medförde att vi även dagen efter fick godkännande att åka själva.Att ha någon som kanske lite mer analyserar ens lektion bidrog till att jag själv började tänka efter lite mer vad och hur jag undervisar. Nyttigt! Blir nog en och annan förändring i innehåll kan jag tänka mig.
Annars var det en vecka med härlig gemenskap innan vi på torsdagen begav oss ut på äventyr.
Looking for lions by bike
Tidigt på torsdag morgon ger vi oss av mot bussen som ska föra oss till Bago, en pagodfylld stad två timmar bort. Istället för buss blir det dock tåg och lyxiga sådana, vilket innebar mjuka säten istället för hårda bänkar. (vilket uppskattades på den skumpiga tågfärden av en trött tjej.)
Väl där haffas vi av några som vill visa oss runt till alla pagoder och därmed tjäna sig en slant. Lite smått hungriga köper vi öppna bussbiljetter till hemfärden och hyr med deras hjälp varsin cykel. Vi hinner dock snappa upp att det i alla fall finns en pagod med en gammal stor orm i och en med lejon, det kan ju vara intressant att se, lägger det på minnet. Biljettmannen visar oss sedan vägen via busshållplatsen till en coffeeshop där vi intar en enkel brunch(nudlar och vatten). Ytterligare en man som vill visa oss runt till alla pagoder dyker upp men vi försöker hövligt men bestämd säga att vi inte är särskillt intresserade av pagoder utan mest vill cykla runt och se oss omkring. Sagt och gjort, vi beger oss mot en liten väg som följde floden och börjar cykla.
Inte så långt faret stötte vi på vägg och golvbygge. De omlottade bambulängder så det blev redo för husbygge. Se nere till höger.
Vi fortsatte längs samma väg en bra stund och tog en paus där Emelie och Agnes gick till en pagod och Lina blev bjuden på dricka av ett kortspelande gäng i olika åldrar.
På väg tillbaka mot staden cyklade vi igenom lite byar och kom sedan fram till en fin liten damm där man inte alls fick doppa fötterna. Oops, det var dricksvatten. men fint var det!
Efter en liten paus med vätskepåfyllning begav vi oss mot ormpagoden. Vi cyklade på betonggator och genom en soptipp, uppför en backe och ner för nästa. Tillslut, efter att ha följt efter en turistpickup var vi alltså framme. Jag höll mig lite tillbaka, hade varken bästa nivån av energi i kroppen eller jätteglad åt ormar, men såg ändå en enligt guideboken över 100 år gammal pytonorm. Den var gigantisk och troligtvis neddrågad. Bara mat i magen och ett besök hos lejonen som fattades nu då. Maten prioriterades och det blev ris på första bästa restaurang med vegetariskt alternativ. Cykel genom stan mot lejonen. Till vår hjälp hade vi en handritad karta och hjälpsamma människor.
När vi kom till det som skulle vara rätt pagod ser vi inga lejon. Det som möter oss istället är detta:
Alltså lion och lying låter inte helt olika med burmesiskt uttal, jag lovar. Vårt sökande efter lejonen fick ett abrupt slut då vi mötte denna gigantiska budda som låg och solade. Endast ett besök på marknaden där frukt till hemresan, däribland en hel vattenmelon, inhandlades hanns med innan jag och Emelie begav oss mot busshållplatsen för att lämna tillbaka cyklarna och sätta oss på bussen som skulle ta oss tillbaka till Yangon. Istället för att hoppa på en buss däremot kom biljettmannen förbi med sin motorcykel som vi fick hoppa på och åka några minuter på tills vi kom fram till den verkliga bussen. Istället för middag åt vi frukt. En halv vattenmelon är ganska mättande ändå...
Bönenatt på förbjuden ort
Torsdag kväll, efter äventyret med cyklar runt i Bago, är jag lagom mör. Men har man gått med på att hänga på en bönenatt så har man. Det börjar bra, jag somnar till i bilen på väg till huset där västerlänningar egentligen inte får spendera en natt, vi får höra om denguemyggor som härjar och att de oftast är ett gäng utanför myggnätet när de brukar kliva upp på morgonen. "Men jag som inte har med myggmedel", tänker jag och ber att Gud ska beskydda oss.När man dessutom precis hört om en utlänning som åkt till Bankock för behandling blir man lite skrajsen.
Sen kommer den kanske bästa natten här i Burma!
Emelie har tagit med sig kakor och huset bjuder på solroskärnor. Det är en sån familjär stämning i hela huset, barnen sover på golvet där nere, några av tjejerna håller på i köket och donar, vi får hjälpa till lite innan vi går upp och sätter oss i en ring. Vi är ett femtontal personer samlade för att söka Gud och hans vilja för detta landet och våra liv. Vi börjar att be för varandra, en efter en runt i cirkeln. Sen börjar arbetet. Vi ber för DMM, för församlingsgemenskapen, de nyfrälsta och pastorerna/evangielisterna. Vi ber vidare för hela Myanmar(Burma), för regeringen, alla kristna, att Gud ska bereda marken och komma med revival. Vi ber för kontakten mellan Salt och DMM, för Emelie och hennes resa hem. Vi ber för oss volontärer, för framtiden med skolan när vi lämnat landet. Vi ber om helande för alla sjuka, frihet till fångar och hjälp till de fattiga. Så konkreta böner, så uppiggande, så direkt från hjärtat.
Vi tar en liten paus och går ner och äter kycklinggröt tillsammans på golvet, så härligt, innan vi går upp för att avsluta med att göra som Jesus. Tvätta varandras fötter.
Det var en speciell känsla att se dessa flickor bli betjänade, de som så ofta hjälper till, fixar och donar, få sätta sig ner och bli omhändertagna en liten stund. (Dock hängde inte kameran med utan det blev en bild när de, som så ofta förr, betjänar)
Någonstans under tiden vi delar denna gemenskap öppnas mitt hjärta så för detta landet och kanske speciellt de här människorna som jag får dela en sådan underbar tid med.
Efter detta tyckte de att vi skulle gå ock lägga sig. De hade bäddat så fint åt oss på golvet med varsin filt och myggnät! (Stort tack för det!) Några timmars sömn blev det ändå men jag vaknade ganska tidigt ändå utan att vara alltför trött. Det blev en mysig promenad med Samoy/Chitsan(en av tjejerna vi hänger med, kan vara den som är bäst på engelska, mycket tack vare 4 år i Singapore kan jag tänka mig) längs gatorna i North Dagon. Med tanke på att det var förbjudet för utlänningar att alls vara där för inte allt för länge sedan och att det fortfarande är förbjudet för oss att sova hemma hos folk är det nog inte alltför många som vart ute så tidigt och vandrat omring i den stadsdelen. Det är ganska häftig upplevelse och en bra start på dagen!
Att få dela tro med andra går över både kultur- och språkbarriärer. Vi tror på samma Gud som blev människa i Jesus Kristus. "Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära." Fil 2:6-11
Amen!
Var välsignade mina vänner runt om i världen!
Allt Gott,
Maria
2013-10-15
16:45:00
Brödbakning
Vi gör ett nytt försök(har dessutom tagit sen igår+ hela dagen idag att färdigställa pga massa bilder...)
Fredag var alltså dagen då jag äntligen försökte baka här i Burma. Några av anledningarna till att det tagit så lång tid var bland annat brist på mjöl, jäst och ugn. Men varför låta det stoppa sig? Förra lördagen fick jag till sist tag på mjöl(fullkornsvete till på köpet, fancy, fancy) och instant yeast(i pulverform) men kvarstod gjorde bristen på ugn. Det var bara att hitta en lösning på problemet utan att faktiskt gå och köpa en dyr liten sådan. Man tager vad man haver funkar lika bra!
Så här gick det till:
Fullkornsvete, vetemjöl, instant yeast och vatten blandades med lite salt i mellangrytan till en deg. Degen blev jag till slut rätt nöjd med men frågan var om det skulle jäsa...?
Det gick lite segt med jäsningen och jag blev lite less på den, så jag lät den vara på lite eftervärme på spisen.(tur det för insåg igår att jag använt kallt vatten, så det hade nog tagit sin lilla stund...)
Den lilla degen fick flytta över till lilla grytan där den fick jäsa lite till.
Så till ugnsbyggandet. Vi har en spisplatta som ger ifrån sig ganska mycket värme även i luften. Jag satte silen av metall upp och ner på plattan för att inte få en direkt stekyta på brödet.
På silen sattes grytan med brödet i
På med stora grytan ovanpå för att hålla värmen runt lilla grytan. Här fanns det alltså potential till massa varm luft runt deggrytan, om det bara blev tillräckligt varmt...
På med plattan på högsta värme och hoppas att det inte blir helt fel iaf...
Efter ett tag känner jag en liten bränd lukt och det ryker lite så drar snabbt ner värmen.
Där fick den stå kvar ett tag till innan jag tog bort det från spisen.
Här kommer resultatet:
Bröd! Fin höjd och allt. (lite hjälp från grytans väggar där?)
Dock blev undersidan en aningens för mycket bränd...
Men slutresultatet är jag otroligt nöjd med! Saknades bara smör.
Hoppas ni känner glädjen över detta fantastiskt roliga över hela jorden till vartän du är!
Allt Gott,
Maria
2013-09-28
17:57:48
Last Days of Rainy Season
Nu precis satte det igång igen, regnet. Som att vrida på kranen och det bara öser ner vatten. Tyvärr har jag ännu inte hittat vredet som stänger av kranen men jag jobbar på det. Har man tur sitter man som nu, inne i svalkan och kan tycka att det är ganska mysigt med regnet. Annars kan man antingen bli dyngsur och därmed kall så fort man kommer inom närhåll av AC eller fläkt, eller så blir man sådär fuktig vilket känns som svett vilket man typ inte blir av med i första laget. Sånt är livet här i huvudstan, oförutsägbart. Därför är det en bra grej att ha med sig paraply, mot regnet alternativt den stekande solen som i för sig inte dykt upp senaste dagarna. De säger att september är sista månaden av regnperioden, så vi får väl se lite vad som händer nu när oktober strax är här. Fick igår höra att december var bästa månaden här; Fint väder och ca 28 grader ute, alltså inte för varmt. Hoppas det inte är så mycket varmare än det nu fram tills dess heller. Ett litet intresseproblem här annars är att det inte finns termometrar och inga locals pratar i temperaturer, bara cold or warm. Japp men då kommer frågan , vad är kallt och varmt? Vi får väl vänta och se.
Den här veckan har varit ganska intensiv på olika plan. Även om jag nu två dagar legat hemma och gjort i princip ingenting har de andra dagarna kompenserat upp med en hel del nya människor, intryck och tankar. I torsdags kväll såg vi en film som vi lånat av Håkan, Nefarious: Merchant of Souls. nefariousdocumentary.com/
Den belyste allt från tjejer som blir lurade in i sexslaveri, Pretty Woman drömmar, till barn som betalar tillbaka skulden/tacksamheten för sina liv(att de blev födda) till sina föräldrar genom att sälja sig själva. Fruktansvärt vad olika kulturer och erfarenheter kan leda människor till. Vad tänkernde som utsätter alla dessa flickor och kvinnor för detta? Hur kan man underminera en människas värde så mycket?
Igår mådde jag bättre än både i torsdags och idag så hängde med till konferensen som var en samling av de flesta husförsamlingarna där Björn och en pastor från Ukraina undervisade.
William, Peter och Björn inför församlingen.
Mat är viktigt. Det blev mycket mat att laga övere elden idag i 20-30 liters stora kastruller och gigantiska mourikkor.
Sången som nynnades på under morgonen: Du är mitt allt. Du är vad jag behöver. Du är mitt allt. Jag vill va nära dig. Låt mig få känna dig.
Allt Gott,
Maria
2013-09-19
21:03:00
Fotbollsspelande en torsdagskväll i en stad som sover
Måste bara berätta vad som hände ikväll. Vi var på väg hem från middag med två schweiziska tjejer dåvi såg ett gäng killar/män som spelade fotboll på en nyasfalterad gata. sagt och gjort hakade vi på och det var så kul! Jag har nog saknat det där spontana lekandet lite grand och fotboll! Så härligt var det och de var inte sådär påiga utan trevliga och genuint glada över att spela fotboll sent en torsdagskväll. Sprang omkring alldeles glad i hjärtat. Dessvärre verkade det inte som att de hade planerade möten av fotbollsspel men jag hoppas på fler kvällar där i slutet på gatan.
Om någon vet hur man får hit filmklipp på bloggen får ni gärna höra av er!
Nu ska denna smått lyriska flicka sova, klockan är ju ända halv två...
Tack Gud för denna dag!
