Saltvolontär i Burma

Vi är inte helt ensamma i denna lägenhet utan vi har en del inneboende för att fylla ut tomheten. Borde ju uppskattas när man suttit mycket hemma själv och ugglat. 

Nu precis satte det igång igen, regnet. Som att vrida på kranen och det bara öser ner vatten. Tyvärr har jag ännu inte hittat vredet som stänger av kranen men jag jobbar på det. Har man tur sitter man som nu, inne i svalkan och kan tycka att det är ganska mysigt med regnet. Annars kan man antingen bli dyngsur och därmed kall så fort man kommer inom närhåll av AC eller fläkt, eller så blir man sådär fuktig vilket känns som svett vilket man typ inte blir av med i första laget. Sånt är livet här i huvudstan, oförutsägbart. Därför är det en bra grej att ha med sig paraply, mot regnet alternativt den stekande solen som i för sig inte dykt upp senaste dagarna. De säger att september är sista månaden av regnperioden, så vi får väl se lite vad som händer nu när oktober strax är här. Fick igår höra att december var bästa månaden här; Fint väder och ca 28 grader ute, alltså inte för varmt. Hoppas det inte är så mycket varmare än det nu fram tills dess heller. Ett litet intresseproblem här annars är att det inte finns termometrar och inga locals pratar i temperaturer, bara cold or warm. Japp men då kommer frågan , vad är kallt och varmt? Vi får väl vänta och se.

 

Den här veckan har varit ganska intensiv på olika plan. Även om jag nu två dagar legat hemma och gjort i princip ingenting har de andra dagarna kompenserat upp med en hel del nya människor, intryck och tankar. I torsdags kväll såg vi en film som vi lånat av Håkan, Nefarious: Merchant of Souls. nefariousdocumentary.com/ 

Den belyste allt från tjejer som blir lurade in i sexslaveri, Pretty Woman drömmar, till barn som betalar tillbaka skulden/tacksamheten för sina liv(att de blev födda) till sina föräldrar genom att sälja sig själva. Fruktansvärt vad olika kulturer och erfarenheter kan leda människor till. Vad tänkernde som utsätter alla dessa flickor och kvinnor för detta? Hur kan man underminera en människas värde så mycket?

 

Igår mådde jag bättre än både i torsdags och idag så hängde med till konferensen som var en samling av de flesta husförsamlingarna där Björn och en pastor från Ukraina undervisade.

Det är så viktigt med inspiration och utmaning. Att samlas tillsammans och få undervisning i Guds ord. Att be tillsammans, för varandra. Att dela gemenskap mellan oss människor och Gud. Det tror jag det finns ett stort värde i. Vi behöver varandra, vi behöver Bibeln och framförallt behöver vi Gud! Det är en chans att växa tillsammans och jag hoppas verkligen att det får bli ringar på vattnet och att alla de pastorer och personer som var där fick inspiration och utmaning, bli lite mer taggade på framtiden. Jag personligen tar med mig just gemenskapen, att dela Bibel och Bön i en gemenskap där man verkligen får söka Gud och tjäna varandra i bön. Jag tar även med mig samtalet under lunchen. Det fick mig att fundera kring överlåtelse. Att ständigt ha sin källa i Gud så att man helt kan vara överlåten i alla beslut i livet. Det är tycker jag är utmanande! Och inspirerande!

 

Sången som nynnades på under morgonen: Du är mitt allt. Du är vad jag behöver. Du är mitt allt. Jag vill va nära dig. Låt mig få känna dig.

 

Allt Gott,

Maria

Det är inte alltför ofta jag dricker blåbärssoppa. Oftast beror det på att allt inte står helt rätt till i magen. Så även denna gången. Jag vaknar tidigt på morgonen och känner mig hungrig, typ men icket. Idag är i och för sig en av våra lediga dagar men just denna veckan är det pastorskonferens och bland annat Björn från Sverige är här för att tala till pastorerna. Vi hade tänkt gå dit och lyssna men för min del blev det istället att sova, besöka toaletten, sova kolla på ett par avsnitt av Borgen som Agnes haft med sig, sova och så vidare. Inte en av de mest produktiva dagarna här men inte mycket att göra åt. Tack och lov har jag sluppit hög feber och känner mig nu hyfsat pigg i huvudet  även om jag inte riktigt vågar äta så mycket och därför är ganska slut fysiskt.

Det har annars varit en intressant vecka tycker jag, mycket inspiration från en annan svensk vid namn Håkan som vi fikade med igår. Otroligt spännande arbete han har fått varit med om i tjänst för Gud. Man kan verkligen bli utkastad på äventyr om man helt har tillit i allt. Även Björn verkade ha varit med om en del spännande saker, om man lyssnar på Lina och Agnes i alla fall som träffat honom mer än i dörröppningen. Hoppas jag är tillräkligt frisk för att hänga med imorgon!

 

Det där med knäckebrödet då?

Tack Björn för det, djungelvrål och annat smått och gott!

 

Nu blir det nog till att fortsätta sova och hoppas på att det jag stoppat i magen stannar där och att jag kan hänga med imorgon. Det gäller att passa på när det finns undervisning på annat än burmesiska.

Allt Gott,

Maria

(Detta inlägget skrevs för några dagar sen men internet la ner och har inte funkat riktigt sen dess men bättre sent än aldrig)

 

När man är ute och reser är det inte bara så att man gör och upplever massa olika saker. Det gör man, men under tiden går man igenom en hel massa på insidan också. Ni kanske inte känner igen er men jag har fått erfara det några gånger. Det är inte så att jag inte gör det när jag är hemma men på nåt sätt är det som att mycket ställs på sin spets lite snabbare när mycket är nytt. Det går upp och det går ner. Man är pigg och man är trött, taggad och inte. Lite av det som snurrar runt i mitt huvud är något som jag insett är ungefär samma som hemma nämligen; Hur lever man nära Gud? Hur lever man med öppna öron och öppet hjärta, sådär jämt? Jag längtar verkligen efter mer av Gud i mitt liv. Är han Kung over universum och Kung över mitt liv vill jag inte konkurera om kronan.

 

I helgen var jag och Lina på ett möte på engelska i en annan kyrka som jag hade fått höra om innan jag åkte. Nu tog vi oss då iväg och vad härligt och nyttigt det var att kunna förstå predikan och utmanas. Jag tror absolut att Gud är med och berör oss på de andra gudstjänsterna också men det är en annan sak än att det mesta i undervisning är våra egna vittnesbörd som man börjar kunna efter 4 söndagar i rad. Gud fick tid och talade till hjärtat. Påminde på nytt om hur otroligt stor, kärleksfull och kraftgivande han är.

 

Jag förstår att jag kommer fortsätta känna tomhet ibland och att den här frustrationen över mina stängda öron mest troligt kommer tillbaka fler gånger. Livet är en vandring, uppgångar som nedgångar. Jag har valt att vandra den med Gud som gång på gång påminner mig. Han lämnar mig inte och jag är så tacksam för det! Gång på gång får jag vrida om siktet, från mig och mitt till något viktigare, någon viktigare. Han som är vägen, sanningen och livet. Jag får fylla på med liv i livet. Glädje som bara bubblar över. Att vara älskad för den jag är.

 

He is jealous for me, loves like a hurricane, I am a tree bending beneath the weight of his wind and mercy.

Gud vill ju ha hela mig, hela tiden! Även de delar jag kanske glömmer bort inom mig. Det är nånting att påminna sig om, gång på gång. Bara vara med Gud och fylla på, uppnanas och älskas. För han har otroligt mycket kärlek till dig! Även när du inte alltid är medveten om det.

 

Nu har ni fått ta del av det som finns här inuti,

jag önskar dig allt gott,

med massa glädje och kärlek härifrån Burma.

Måste bara berätta vad som hände ikväll. Vi var på väg hem från middag med två schweiziska tjejer dåvi såg ett gäng killar/män som spelade fotboll på en nyasfalterad gata. sagt och gjort hakade vi på och det var så kul! Jag har nog saknat det där spontana lekandet lite grand och fotboll! Så härligt var det och de var inte sådär påiga utan trevliga och genuint glada över att spela fotboll sent en torsdagskväll. Sprang omkring alldeles glad i hjärtat. Dessvärre verkade det inte som att de hade planerade möten av fotbollsspel men jag hoppas på fler kvällar där i slutet på gatan.

Om någon vet hur man får hit filmklipp på bloggen får ni gärna höra av er!

Nu ska denna smått lyriska flicka sova, klockan är ju ända halv två...

Tack Gud för denna dag!

I lördags invaderades plötsligt lägenheten av fem tjejer som börjar städa och tvätta. Kändes lite dumt att bara sitta och titta på. Men, men, det får man leva med. De ska tydligen lära sig ta hand om ett hushåll så att de kanske kan åka utomlands och vara typ hushållerska. Singapore är som Norge för svenska ungdomar; de åker dit och tjänar pengar. Skillnaden är att dessa tjejer använder pengarna de tjänar till att försörja sina familjer. Det är nämligen brist på jobb här i landet och många vill därför söka sig utomlands. Därför är det bra att kunna engelska och där kommer vi in i bilden. Teach them English!

Helgen har i övrigt varit ganska lugn, förutom mina hostatacker och de av snytpapper snappt fyllda papperskorgarna. Jodå, förkylningen har frodats. Jag måste erkänna att engelskalektioner och att dela vittnesbörd på en gudstjänst inte är det roligaste när man om vart annat måste vända sig om för att man får en hostatack eller måste snyta sig. Igår gick det till den grad att jag fick lite svårt att andas tills jag hostat ut de krumelurer som befann sig i vad som kändes som mina lungor. Trots detta har är jag väldigt taggad och lite smått rastlös att lära mig mer burmesiska och verkligen ta del av denna kultur. Give it up dear förkylning, you know you can't win this one.
Datorn alternativt internet(who knows which?) vill inte att jag ska lägga ut några bilder så därför får det där andra intressanta vänta till en annan gång!

Må Gud ge dig vägledning och fylla dig till bredden med hans kärlek!
Massa Kramar från ett inte alltför varmt Burma

Ja, vad gör jag här?

I värmen, i fukten, i storstan.

Jo:

Jag är här tillsammans med Lina och Agnes som volontärer skickade av Salt - barn och unga i EFS http://salt.efs.nu/
 Här i Yangon, Myanmar ska vi jobba som engelskalärare åt en organisation som heter Deciple Making Mission. Vi hade i onsdags våran första lektion och imorgon väntar nästa. Vi får se om det är samma elever eller nya sådana. You never know! DMM har en del husförsamlingar som vi hittills besökt två av. Där har vi fått dela vårt vittnesbörd och på ett av ställena hade vi i söndags söndagsskola med kanske ett tjugotal barn. Tips på kristna barnsånger på engelska mottages tacksamt!

 

Annars har vi hittills haft det ganska lugnt för oss. Har hunnit med en turisttur till andra sidan floden till Dahla där vi hakade på två Schweizare och åkte cykeltaxi(kommer inte ihåg det burmesiska namnet), åt hemma hos vår guide för dagen, åkte moppe(2+chaufför) i upp till 70km/h bitvis i ösregn, lite spännande sådär till en annan liten stad vid namn Twante där vi åt massa olika saker i en liten restaurang där de öppnade till en riktig toalett för vår skull :)

Lägenheten har ni redan sett lite av, vi har bara att gå runt kvarteret så är vi i lägenheten vi undervisar i. Där sitter EE(ingen aning hur man stavar men utalas som två engelska E:n efter varandra...alternativt två svenska i:n) och tar emot telefonsamtal och bara väntar verkar det som. En annan vän vi fått är Tiang(vet inte hur man ska uttala eller skriva) som har visat oss runt till massa olika ställen. Bland annat har vi sett på bio, sjukt bra kvalla, nästan för bra ljud. Vi såg Now You See Me, ingen aning om att den överhuvudtaget fanns men verkade ny. Allt utvecklas för varje dag som går. När vi bodde på hotellet så vi nya sidewalks av betong nästan varje dag på väg till eller från downtown.

Idag tog Tiang med oss till People's Park, fanns lite av varje, amusement park och framförallt en pool. Så vi betalade in oss och möttes av hög housemusik och massa dansande pojkar so tittade på oss(läs: stirrade) Då insåg jag att kanske skulle man ha haft lite mer kläder med sig. Halvt förkyld som jag var tänkte jag inte så långt som att de kanske har en annan badkultur än hemma. Japp, har man betalat 5000 + 1000 kyats (kanske 50 kr, vilket känns mer här...) så kan man ju inte bara gå därifrån. På med badkläder och jag väntade lite när de andra hoppade i en pool där det som tur var inte var alltför många vid. Ser hur majoriteten av pojkarna som en flod dras till poolen där Agnes och Lina precis hoppat i.  En av vakterna kom senare mot oss med en smartphone lyft för att ta kort men vi gav honom en ganska arg blick och skakade frenetiskt på huvudet. Nja kanske inte min mest avslappnade stund i en pool. Men en kulturläxa lärd: Ha kläder över hela kroppen när du badar vid ett public ställe! Det räcker med uppmärksamhet att vara vit, du behöver inte vara i bara badkläder dessutom!

 

What else?

Fått en liten svacka i Burmesiskalärandet men hoppas det ska bättra sig! Riset och nudlarna har fått vila lite då vi lagat mat hemma, blev nån variant av fattiga riddare till lunch och pasta igår med, Gott!! Kanske dags nu ikväll för lite fried nudles with chicken? Vi får se vad som väntar.

Först ska jag och Lina ta oss hem i mörkret och leta reda på Agnes.

Dagens spotifyhälsning: Keep our eyes wide open.

Ja Gud håll våra ögon vidöppna mot dig och din vilja vart vi än är och vad vi än tar oss för. Amen!

 

 

Hej alla där ute i världen

 

 

Hej vänner!

Nu har jag varit här i Yangon, Burma/Myanmar i elva dagar. Vi har precis flyttat in i vår lägenhet som är hyfsat stor och vi har en toalettstol och dusch. Vardagslyx om än bara kallvatten i duschen! Våra sängar har kommit nu på kvällskvisten och frågan är vart som är bäst att sova. I vardagsrummet där det finns AC eller i ett rum längre in med mer värme. Det känns lite som att vi kanske börjar mer på riktigt nu. Imorgon väntar första engelskalektionen och kanske kan vi få en spis att laga mat på också?