2013-11-13
08:05:13
Thailand...
En sak som gäller i Burma är att så gott som inga utlänningar får affärsvisum längre än 70 dagar i taget. Det spelar typ ingen roll hur länge man vart här innan. Man får ändå bara 70 dagar i taget. Detta medför att man måste åka på visarun, dvs lämna landet för att få nya 70 dagar. Detta har vi alltså gjort nu och vi åkte till Thailand. Detta land som så många svenska familjer åker till och semestrar.
Vi åkte iväg till Koh Samet, en ö några timmar från Bangkok som verkligen var en turistö rakt igenom. Vita stränder, människor som går runt i badkläder för att få färg och restaurang på restaurang med allt möjligt. Vi hittade rätt billigt boende på direkten och begav oss sen ner till stranden. Första kvällen blev en skräckupplevelse då det från rummet brevid hördes en gråtande och skrikande tjej. Jag var ensam i vårt rum och visste inte vad jag skulle göra, om jag borde göra något alls eller så. Hon och mannen där inne pratade nämligen ryska och jag är inte så bra på det språket och visste inte vad som verkligen pågick. När jag dock klart och tydligt kunde urskilja ett Help me! Lämnade jag alla tankar på att plocka fram glasögonen och sprang själv skrikandes ut ur huset. Jag tänkte att om jag skriker så att nån hör märker någon i alla fall om vi blir dödade.
Så trevligt det är att vara i Thailand!
Jag blev inte dödad, inte heller den ryska tjejen blev det och jag är fortfarande inte säker på vad som verkligen hände i rummet brevid men mannen checkade ut kvällen efter och jag såg tjejen ett par dagar senare nere på stranden badandes och vid liv.
Annars var känslan jag fick av Koh Samet tomhet och konsumtion. Turister kommer dit och konsumerar sol, värme, bad, de lokalas bemötande, mat, utan riktig eftertanke. Semester ska ju vara att man får slappna av och ta det lugnt, allt ska vara perfekt. Men på vems bekostnad. Man märkte stor skillnad i bemötande från thailändarna mot burmeser men också bara mot hur det var i Bangkok när man gick lite utanför "turiststråken". Men visst jag satt ju också där i en solstol med en bananmilkshake i min hand, så inte är jag särskillt mycket bättre själv.
I Bangkok bodde vi i närheten av Koshanroad, backpackergatanmed mängder av billigt skräp. Kläder, väskor, smycken brevid ölställen med inkastare längs hela gatan. Men god frukt hade de. MANGO!!! Så gott! Mango, ananas och passionsfruktssmoothie gjord på yoghurt! Mums! Vi tog en trevlig tur med båt längs en kanal och strosade runt på marknader som lite liknade de här i Yangon. Välkända märken som inte får äran att nämnas vid namn här fanns det en hel del av och jag föll lite för många gånger för igenkännandet och köpte en och annan ätbar sak med känt namn.
Ja, hur ska man summera en sån resa? Det var inte direkt händelselöst på insidan av mig. Tankar, känslor mycket tid att reflektera.
Är otroligt glad över att vara tillbaka i Yangon igen! Hemma! Och resan hem var nästan det bästa:
Blev så sjukt taggad på flyget, dels för att vi skulle få komma hem men också för att jag satt och läste ur Jesaja. I min hand hade jag en penna och det blev väldigt mycket understruket. Jag tänkte på The Last Song(boken) när Ronnie frågar sin pappa varför han inte strukit under något om han ändå läste i Bibeln varje dag. Hans svar är så härligt; Det skulle sluta med att jag strök under allt. Lite så kände jag när jag satt där, mer och mer blev understruket och Gud är så häftig. Hur detta kunde skrivas långt innan Jesus kom WOW!!! Jag fick också en härlig utmaning eller tanke. Matt 22:37 Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd."
Så mycket grundar sig i kärleken. Villkorslös kärlek! Vill man höra Guds röst, vill man ha vägledning, vill man förstå mer av Gud. Älska Honom, lär känna Honom, öppna ditt hjärta för Honom, be, sök, bulta. Ge inte upp. Tänk inte att "det är inte för mig" Gud älskar dig och vill bli älskad av dig. Glöm inte det! Det är ganska coolt att Han som skapat hela jorden bryr sig om din kärlek.
Gud, jag älskar dig och är så tacksam för att du älskar mig med!
Massa kärlek till er alla där ute i världen!
Guds Välsignelse!
Maria
2013-11-06
14:12:29
Tiden springer iväg och jag är inte säker på att jag hänger med!
Youth fellowshipdag
Denna lördag blev inte som de andra med en engelskalektion utan vi åkte till National Village, ett ställe där de byggt upp miniatyrer av de sju olika staterna i landet. Där skulle vi samlas och leka lekar med ungdomarna från de olika husförsamlingarna. Eller det var vad vi trodde. En del av ungdomarna lite väl unga och en del var dubbel ungdomsålder. Barn, vuxna, en och annan äldre farbror blandades helt plötsligt med ungdomarna och vi fick tänka om lite.
Vi började med lovsång, bön och jag delade om hur vi alla är en del av Kristi kropp och behöver varandra innan vi åt lunch tillsammans. Våra vänner hade varit uppe hela natten och lagat mat till över hundra pers. friterad kyckling och ris portionförpackat till alla. Wow! Sjukt impad att de höll sig vakna sen på dagen! (Jag som fortfarande var trött efter bönenatten...) Men de gick i tro och Gud gav kraft!
Så till lekarna.
Höjdpunkterna skulle jag säga var äggkastningen och capture the cabbage. Ett gäng pojkar hade knappt behövt nåt ägg för de hade roligt nog med att ställa sig i en ring :)
Många skratt och krossade ägg senare var det dags för vitkålen. Vi lyckades dela in dem i någorlunda jämna lag men instruktionerna hade nog inte helt förmedlats genom språken. Ready! Set! Go! KAOS!!! Det blev rugby av det hela, folk slet och drog i kålhuvudena, folk slet och drog i varandra. Men kul hade de!
Så till sist ett gruppfoto, så många de var, och alla fick ändå inte plats.
Söndagen var det som vanligt lek med barnen men sen åkte vi till en annan församling, norrut. Man märkte att vi kommit mer bort från staden, mot grönare ängar. Där fick vi dela lite vittnesbörd, sjunga och leka tillsammans och äta lite kex och saft innan vi gick mot bussen som skulle ta oss ända vägen till downtown. Det tog sitt lilla tag och jag hann somna flera gånger innan vi till slut var hemma.
Då drog Gud genom tjejerna iväg mig till "Singsongservice" där jag fick fortsätta inspireras av dessa tjejers tro. De har knappt sovit något men Gud ger dem kraft och de snackar så naturligt frimodigt.
God gemenskap och massa skratt kan få sammanfatta söndagskvällen.
Måndag igen och jag visste att en av mina elever skulle vara borta på grund av exams. De andra två hade önskat mycket talking övningar så jag satte igång direkt. De fick berätta om sig själva för att sedan den andra skulle återberätta. Då gällde det att skärpa sina öron med. Det funkade ganska bra tyckte jag och fortsatte med "med andra ord" De fick dra ett ord och förklara det på engelska utan att använda ordet sig av själva ordet.
Tisdag och onsdag såg ganska lika ut som måndag, förutom på kvällarna. Tisdag gick vi ut och åt med tjejerna och planerade för onsdagen då vi skulle till Happy World:
Happy World var som en liten amusement park. Men den här veckan var det speciellt. Massa skådespelare hade klätt ut sig i Halloweentema och gick runt och skrämde besökarna. Roligast var nog dansshowen, annars är jag nog lite för bortskämd med att ha gått på en estetskola och generellt van vid lite proffsigare skådespel. Men roligt var det! Tjejerna var skrämda och jag gick omkring och log åt monstrena... Promenaden
När sedan torsdagen kom och vi var lediga gick jag till ett bönemöte där vi fick be för varandra och det som finns omkring oss. Även om jag inte förstår allt så känner jag hur Gud verkar i mig och i allt runtomkring. Så härligt!
Kvällen spenderades på tjugondenånting våningen ätandes alltför dyr middag med Wille med familj. Men fin utsikt var det och vi lyckades betala, om inte allt så en liten del i alla fall av notan som är näst intill omöjlig att komma åt när the Boss sitter vid bordet. Jag har inte lyckats än, men fortsätter försöka! Angående stället vi var på tänker jag att det är ett tillfälle för dem också att få uppleva det stället och utan oss har de ingen riktig anledning att gå dit.
Fredagen innehöll en spontanklippning av mitt hår som var rejält slitet i topparna. Annars tog jag det mest lugnt och fortsatte läsa Jesaja. Nu har jag bara tre böcker kvar i Bibeln olästa. Wihoo :)
Lördagen innehöll en lite för spännande engelskalektion. Vi drog nämligen över tiden med att leka fruktsallad och det blev ett abrubt slut när en av eleverna i en närkamp fick ett rejält jack i bakhuvudet. Vad gör vi? Det måste sys! Jag kan inte sy i någons bakhuvud! Där fick man en tankeställare. När vi är lite sjuka vill man direkt dra oss till läkare, annars vill man helst undvika det... men hon fick sina stygn och det blev inte alltför dyrt. Tacksam för det!
Jag ligger som en vecka efter men får se om jag hinner skriva ikapp lite mer...
Hoppas ni har det bäst och att Gud är med och välsignar er alla.
Nu ska vi iväg och ta farväl av vår kära vän som ska till Malaysia.
Allt Gott,
Maria
2013-11-01
14:51:00
Long time, no see
Jag vet att ni säkert undrar vad jag egentligen hållt på med här borta senaste tiden så här kommer en liten uppdatering. Vi spolar tillbaka klockan lite så luta er tillbaka den 25 oktober och ta del av veckan som gått i Burma.
Julen kom tidigt i år
Fredagen den 18 oktober landade ett flyg från Bankock här i Yangon. Med det flyget kom en väska. I den väskan låg en tygkasse. Innehållet i den tygkassen, ja julafton! :)
Tack till mor och far som plockat ihop och skickat med detta och Emelie som fraktat med sig ända från Norrland!
Det var inte bara fina presenter som påminde mig om julen just den här helgen. Buddisterna har två lite större festivaler som de firar. Den ena är vattenfestivalen då man kastar vatten på varandra, så det gäller att ha oömma kläder när man går ut, alternativt stanna inne. Den andra var helgens ljusfestival. Buddisterna offrade ljus vid sin budda vilket troligtvis ska bringa tur(okej jag erkänner, jag är ingen expert på buddism), dock missade vi ljuse på kvällen då vi skulle se detta vid självaste Shwedagon. Men vi fick ändå ta del av det som påminner lite om juletid, nämligen lamporna i fönstren. Det var inga 7 armade ljusstakar som hemma men blinkande ljusslingor och dylikt hängdes i fönster och i shoppingmalls. Fint när det lyser upp i mörkret. Ett och annat fyrverkeri har vi även sett så tankarna dras ännu mer till decembermörkret i Sverige.
En vecka med nya intryck
Det var inte bara paketen hemifrån som Emelie förde med sig. För varje gång hon reagerade på något nytt kom jag ihåg mina egna reaktioner på allt som var nytt och insåg att jag börjat vänja mig vid en hel del. Vi fick även för första gången åka buss själva ut till North Dagon(där församlingen vi är i mest befinner sig) vilket vi klarade utan alltför stora bussmissar och oenigheter vilket medförde att vi även dagen efter fick godkännande att åka själva.Att ha någon som kanske lite mer analyserar ens lektion bidrog till att jag själv började tänka efter lite mer vad och hur jag undervisar. Nyttigt! Blir nog en och annan förändring i innehåll kan jag tänka mig.
Annars var det en vecka med härlig gemenskap innan vi på torsdagen begav oss ut på äventyr.
Looking for lions by bike
Tidigt på torsdag morgon ger vi oss av mot bussen som ska föra oss till Bago, en pagodfylld stad två timmar bort. Istället för buss blir det dock tåg och lyxiga sådana, vilket innebar mjuka säten istället för hårda bänkar. (vilket uppskattades på den skumpiga tågfärden av en trött tjej.)
Väl där haffas vi av några som vill visa oss runt till alla pagoder och därmed tjäna sig en slant. Lite smått hungriga köper vi öppna bussbiljetter till hemfärden och hyr med deras hjälp varsin cykel. Vi hinner dock snappa upp att det i alla fall finns en pagod med en gammal stor orm i och en med lejon, det kan ju vara intressant att se, lägger det på minnet. Biljettmannen visar oss sedan vägen via busshållplatsen till en coffeeshop där vi intar en enkel brunch(nudlar och vatten). Ytterligare en man som vill visa oss runt till alla pagoder dyker upp men vi försöker hövligt men bestämd säga att vi inte är särskillt intresserade av pagoder utan mest vill cykla runt och se oss omkring. Sagt och gjort, vi beger oss mot en liten väg som följde floden och börjar cykla.
Inte så långt faret stötte vi på vägg och golvbygge. De omlottade bambulängder så det blev redo för husbygge. Se nere till höger.
Vi fortsatte längs samma väg en bra stund och tog en paus där Emelie och Agnes gick till en pagod och Lina blev bjuden på dricka av ett kortspelande gäng i olika åldrar.
På väg tillbaka mot staden cyklade vi igenom lite byar och kom sedan fram till en fin liten damm där man inte alls fick doppa fötterna. Oops, det var dricksvatten. men fint var det!
Efter en liten paus med vätskepåfyllning begav vi oss mot ormpagoden. Vi cyklade på betonggator och genom en soptipp, uppför en backe och ner för nästa. Tillslut, efter att ha följt efter en turistpickup var vi alltså framme. Jag höll mig lite tillbaka, hade varken bästa nivån av energi i kroppen eller jätteglad åt ormar, men såg ändå en enligt guideboken över 100 år gammal pytonorm. Den var gigantisk och troligtvis neddrågad. Bara mat i magen och ett besök hos lejonen som fattades nu då. Maten prioriterades och det blev ris på första bästa restaurang med vegetariskt alternativ. Cykel genom stan mot lejonen. Till vår hjälp hade vi en handritad karta och hjälpsamma människor.
När vi kom till det som skulle vara rätt pagod ser vi inga lejon. Det som möter oss istället är detta:
Alltså lion och lying låter inte helt olika med burmesiskt uttal, jag lovar. Vårt sökande efter lejonen fick ett abrupt slut då vi mötte denna gigantiska budda som låg och solade. Endast ett besök på marknaden där frukt till hemresan, däribland en hel vattenmelon, inhandlades hanns med innan jag och Emelie begav oss mot busshållplatsen för att lämna tillbaka cyklarna och sätta oss på bussen som skulle ta oss tillbaka till Yangon. Istället för att hoppa på en buss däremot kom biljettmannen förbi med sin motorcykel som vi fick hoppa på och åka några minuter på tills vi kom fram till den verkliga bussen. Istället för middag åt vi frukt. En halv vattenmelon är ganska mättande ändå...
Bönenatt på förbjuden ort
Torsdag kväll, efter äventyret med cyklar runt i Bago, är jag lagom mör. Men har man gått med på att hänga på en bönenatt så har man. Det börjar bra, jag somnar till i bilen på väg till huset där västerlänningar egentligen inte får spendera en natt, vi får höra om denguemyggor som härjar och att de oftast är ett gäng utanför myggnätet när de brukar kliva upp på morgonen. "Men jag som inte har med myggmedel", tänker jag och ber att Gud ska beskydda oss.När man dessutom precis hört om en utlänning som åkt till Bankock för behandling blir man lite skrajsen.
Sen kommer den kanske bästa natten här i Burma!
Emelie har tagit med sig kakor och huset bjuder på solroskärnor. Det är en sån familjär stämning i hela huset, barnen sover på golvet där nere, några av tjejerna håller på i köket och donar, vi får hjälpa till lite innan vi går upp och sätter oss i en ring. Vi är ett femtontal personer samlade för att söka Gud och hans vilja för detta landet och våra liv. Vi börjar att be för varandra, en efter en runt i cirkeln. Sen börjar arbetet. Vi ber för DMM, för församlingsgemenskapen, de nyfrälsta och pastorerna/evangielisterna. Vi ber vidare för hela Myanmar(Burma), för regeringen, alla kristna, att Gud ska bereda marken och komma med revival. Vi ber för kontakten mellan Salt och DMM, för Emelie och hennes resa hem. Vi ber för oss volontärer, för framtiden med skolan när vi lämnat landet. Vi ber om helande för alla sjuka, frihet till fångar och hjälp till de fattiga. Så konkreta böner, så uppiggande, så direkt från hjärtat.
Vi tar en liten paus och går ner och äter kycklinggröt tillsammans på golvet, så härligt, innan vi går upp för att avsluta med att göra som Jesus. Tvätta varandras fötter.
Det var en speciell känsla att se dessa flickor bli betjänade, de som så ofta hjälper till, fixar och donar, få sätta sig ner och bli omhändertagna en liten stund. (Dock hängde inte kameran med utan det blev en bild när de, som så ofta förr, betjänar)
Någonstans under tiden vi delar denna gemenskap öppnas mitt hjärta så för detta landet och kanske speciellt de här människorna som jag får dela en sådan underbar tid med.
Efter detta tyckte de att vi skulle gå ock lägga sig. De hade bäddat så fint åt oss på golvet med varsin filt och myggnät! (Stort tack för det!) Några timmars sömn blev det ändå men jag vaknade ganska tidigt ändå utan att vara alltför trött. Det blev en mysig promenad med Samoy/Chitsan(en av tjejerna vi hänger med, kan vara den som är bäst på engelska, mycket tack vare 4 år i Singapore kan jag tänka mig) längs gatorna i North Dagon. Med tanke på att det var förbjudet för utlänningar att alls vara där för inte allt för länge sedan och att det fortfarande är förbjudet för oss att sova hemma hos folk är det nog inte alltför många som vart ute så tidigt och vandrat omring i den stadsdelen. Det är ganska häftig upplevelse och en bra start på dagen!
Att få dela tro med andra går över både kultur- och språkbarriärer. Vi tror på samma Gud som blev människa i Jesus Kristus. "Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära." Fil 2:6-11
Amen!
Var välsignade mina vänner runt om i världen!
Allt Gott,
Maria
