Saltvolontär i Burma

Smatter, smatter, smatter. Blixtar och dunder. Det är dunkelt inne i lägenheten. Regnet öser ner utanför och skymmer solens ljus från att ta sig ner till oss. Man kan inte tro att klockan är halv elva mitt på dagen. Till råga på allt har strömmen gått så ingen hjälp därifrån inte. Kanske dags att tända ljus snart. Lina och Agnes sover. Agnes flyttade för några dagar sen in i det lilla sovrummet så nu sitter jag själv i rummet med min säng och soffgruppen. Det mullrar verkligen. Hoppas inte blixten slår ner här!

Nu ska jag försöka redogöra vad senaste veckan innehållit, det blir mycket att läsa men se det som kompensation för bristen på sådant tidigare...

 

Vi börjar med förra måndagen:

Jag och Lina hade som vanligt vår gemensamma lektion vid elvatiden men jag hade hört att jag kanske skulle få en klass på kvällen men den verkade inte bli av. Så jag passade på att ta det lugnt efter förmiddagslektionen. Ända tills jag får ett meddelande på facebook från Lina som då satt på ett café med telefonen och precis fått information om att lektionen visst skulle bli av. Vad jag mindes var det en äldre man som inte kunde så mycket engelska alls. Så jag skrev ihop lite av vad jag kunde komma på; Enkla fraser blandades med färger och nummer på mitt Word dokument och till klockan fem begav jag mig mot klassrummet. Minuterna går och men ingen kommer… Till slut kommer en, vad jag skulle säga 16-17 åring men mer troligt 20-25 åring, in och hälsar glatt. Inga problem med engelskan där inte. Eller han var i alla fall ingen nybörjare som jag väntat mig. Hjärnan går på högvarv. Vad gör jag nu? Ok Gud hjälp mig! Men berätta lite om dig själv, vart kommer du ifrån? Varför vill du lära dig engelska? Frågor är bra, då får han prata och jag tänka samtidigt… Intressen? Ja, till slut tog min fantasi slut. Vad kan man lära honom? Oregelbundna verb är ju alltid bra att kunna, vi kör på det. Blev att vi slutade lite tidigare men lyckades ändå improvisera en engelskalektion på drygt en timme.

 

Tisdag:

Tänkte att denna gången ska jag inte komma oförberedd och nu visste jag ju lite om nivån på engelskan. Väl där möts jag av William som introducerar den nya eleven. Jahopp tillbaks på ruta ett. Jag delar i alla fall ut verbtestet som jag förberett och de får berätta lite om det de håller på med och förklara varför jag ska lyssna på ett speciellt band alternativt varför man ska hålla på Chelsea i Premier League. Ingen lyckades helt övertala mig men tillsammans med fler oregelbundna verb var ännu en lektion på helspänn över.

Kvällen spenderades ätandes riktigt god pizza med Agnes och Lina och två killar som pluggade i Singapore. En av dem var från Kalmar, den andre från Madrid.

 

Onsdag:

Nu ska den här lektionen bli bra tänker jag.  Gud hjälp mig och var med på den här lektionen. Bäst hittills tror jag. Kanske hade jag dock lagt ribban lite väl högt. Jag hade skrivit ut en artikel om tidig engelsk historia, kanske inte helt superrelevant eller enkelt att sätta sig in i. Men de kämpade på och svarade så gott de kunde på de frågor om texten jag förberett.

 

Torsdag:

Ska nog få ett eget inlägg med lite bilder. Utflykt på vår lediga dag.

 

Fredag:

Första brödbakningen! :)

Sen en eftermiddag spenderandes på ett café med bra wifi så laddade hem åtskilliga predikningar och pratade via skype med två saknade vänner. Såg även en liten snutt av Barnen i Bullerbyn när jag letade fortsättningen på Saltkråkan som vi tillsammans precis sett klart på.

Det skrevs även ett blogginlägg som helt försvann när jag konstant loggades ut från min användare.

 

Lördag:

Idag hade vi bytt tid på den fria lektionen till klockan 11. Innan den var det städning som gällde. Jag och Agnes passade då på att fly fältet till ett café där jag tidigare druckit väldigt gott kaffe. Höga förväntningar vände snabbt till stor besvikelse då den härligt nymalda smaken bytts ut mot mer sumpliknande sådan. Det finns ju värre problem på vår jord. Lektionen i sig blev bra med repetition av ätbara saker och fruktsallad med lite väl tävlingsinriktade burmeser.

Efter lektionen hade det letats rätt på en Hashrun, massa utlänningar som möts och åker iväg för att springa tillsammans. Jag har inte världens bästa kondition kanske och i kombination med den strålande solen så bävade jag lite extra inför denna tur. Vi åkte iväg med bilar över bron till samma lilla stad som vi besökt på torsdagen och skulle där följa pappersbitar som var utspridda i högar efter rundans gång. Tydligen hade det blivit lite fel med markeringarna för vi spenderade en bra stund på en golfbana. De var kanske inte superglada på oss och många var otåliga att få springa iväg. Mig gjorde det inte så mycket för jag fick ju vila upp mig lite. Blåsan fylldes upp och jag övervägde att sätta mig i buskarna mitt i golfklubbens näste. Jag höll mig i rädsla att de snabbt skulle hitta vägen igen och lämna mig kvar(hade hört om nån som blivit kvarlämnad nån gång och kände inte att det lockade).
Väl framme vid "beerstop"(ja kanske inte min favorit men det fanns vatten att tillgå) var jag bland de sista men var då tvungen att leta upp en intah(toalett/dass). Jag hittade en i närheten men väl tillbaka hade alla sprungit iväg igen. Jag såg ryggen av den äldre mannen som sprang sist med en flagga och satte fart efter honom. Väl ikapp var gruppen som gick där så jag passade på att byta till den, vilket var trevligare med tanke på att slippa stressa över att inte hamna sist och glömmas bort. När man gick fick man även mer tid att se sig omkring och hälsa på byborna som stod längs stigen och log. Framme vid slutdestinationen hade jag gärna åkt direkt till stan och mött upp våra burmesiska vänner som skulle till en galleria där en känd sångare skulle uppträda under kvällen. Men icke, det var dags för mer öldrickande. Jag lyckades undkomma ölglaset och slapp därmed duscha i den stinkande vätskan, drink it or wear it var deras princip medan alla andra stod i ring runtom och sjöng down, down, down, down. Summa summarum var det gött att få spring lite, härligt att gå och träffa nya människor vilket nog övervägde den inte alltför upplyftande avslutningen så det kan nog bli fler sådana turer endera lördagen.

Trött i benen och slut i huvudet blev det en tidig läggkväll för min del men Agnes och Lina åkte iväg på middag hos en av de ansvariga och de berättade att maten där var inte av det billigaste slaget.

 

Söndag:

Upp halv sju och iväg till kyrkan, William hade dagen innan sagt att vi inte behövde komma på förmiddan men jag trivs verkligen med kvinnorna på golvet pratandes olika språk och sjungandes lovsånger som jag nu smått börjar känna igen.

Kvällsgudstjänsten i en helt annan församling, mer lik Hillsong i miniformat, bjöd på ett Umeåansikte jag nog inte sett tidigare. Men det var behövlig predikan och kul att få höra lite norrländskt uttal då jag själv i princip helt tappat min egen.

Middag på Suzuki, börjar bli lite stammis där, med de tre skrattande tjejerna som är till vår glädje. De bor annars i klassrummet så de är inte långt borta när man vill hitta på något.

 

Måndag:

Gud förnyar. Längtan efter att gå mer i Guds vilja återkommer ständigt. Ibland innebär det att låta sig brytas ner lite för att byggas upp och vrida in skärpan igen.

Lektionen med mina två pojkar gick bra för de verkar tycka det är kul och jag hoppas de lär sig något, de kommer ju tillbaka så det verkar ju gott.

Andra brödbaket, gick lite sådär men resulterade ändå i ett gott men bränt bröd.

 

Tisdag:

Tredje brödbaket resulterade i första obrända brödet, dock en assiett sprucken och succén var tvungen att vändas i ugnen innan den blev verklighet. Annars mycket tid hemma vid datorn fixandes med brödinlägget och tankar inför framtiden. Lektionen resulterade med en improviserad uppgift: att skriva en liten berättelse med hjälp av de 20 nya verben vi gått igenom. Av sympati satte jag mig och gjorde detsamma. Resulterade i en inte alltför logisk saga.

Efter lektionen åkte jag med Ei Ei och Agnes för att leta reda på stickor och garn då det kliat i fingrarna ett bra tag nu. Väl på bussen meddelar kvinnan bredvid Ei Ei att marknaden där affären är stänger klockan fem. Nu började densamme närma sig halv åtta. Vi tar oss ändå dit så får jag se vart jag ska leta för hon jobbar typ alla dagar och till efter fem så jag tänker att jag ska leta på egen hand dagen efter.

 

Onsdag:

Sagt och gjort efter en supermysig frukost framfixad av Lina(TACK!),  begav jag mig med Agnes(Lina var då och undervisade) tillbaka mot marknaden och lyckades hitta ett par stickor för 800 kyat(ca 5,60 kr) och två färger garn för vardera 1500 kyat(10,50 kr) inte illa! Nu återstår bara frågan vad jag ska sticka för något. Har lite tid på mig för det tar ett tag för mig att nysta upp dem.

På lektionen insåg jag att artikeln var lite väl svår. De hade fått välja ut några glosor som resulterade i ett litet test som jag tänkte skulle ta kanske en kvart, max en halvtimme. Det tog istället hela lektionen! :O
Efter halva tiden insåg jag att de inte riktigt förstått instruktionerna och inte kunde orden så vi gick igenom dem tillsammans på tavlan. Ändå lyckades de inte hinna klart med meningsskrivandet. Måste komma ihåg att ta mindre avancerad artikel till nästa gång!

Trött kväll innehöll bland resans sämre nudlar(dränkta i olja och lite fiskluktiga) och en desto godare passionsfruktssmoothie.

 

Gud låt oss överlämna mer i dina händer och tjäna dig i tro genom allt vi möter på vägen.

Allt Gott, Maria

 

Fredag var alltså dagen då jag äntligen försökte baka här i Burma. Några av anledningarna till att det tagit så lång tid var bland annat brist på mjöl, jäst och ugn. Men varför låta det stoppa sig? Förra lördagen fick jag till sist tag på mjöl(fullkornsvete till på köpet, fancy, fancy) och instant yeast(i pulverform) men kvarstod gjorde bristen på ugn. Det var bara att hitta en lösning på problemet utan att faktiskt gå och köpa en dyr liten sådan. Man tager vad man haver funkar lika bra!

 

Så här gick det till:

I onsdags åkte Agnes och Lina iväg till en stor guldig sten, (kanske skriver de nåt om det på sina bloggar?) Golden Rock. Efter sjukdom och äventyr tidigare i veckan kände jag mig lite off så jag stannade hemma i Yangon. Så efter lektionen begav jag mig ut på egna strapatser här i staden. Jag införskaffade lite kläder med betydligt tunnare bomullstyg än jag hade med mig. Skönt att ha nu när solen börjar komma fram mer och mer. På samma marknad blev jag bjuden på apelsinjuice av en burmes som suderat engineering i Singapore men nu var hemma och kurerade sig innan han skulle tillbaka och jobba där.

 

Torsdag och fredag är våra lediga dagar och för min del spenderades de mest tillsammans med min favoritsamling av böcker och brev. Härlig musik spelades runt runt i bakrunden. Tankar och funderingar kring framtiden flög runt i huvudet tillsammans med vänner som fick lämnas i större händer än mina egna. Fastnade för Romarbrevet och kapitel 12, speciellt vers 12: Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Så klokt! Så peppande!

Jag passade också på att fixa lite grejer till lägenheten som lådor att stoppa saker i för att få lite ordning i väskan, en skål(hedde sönder en i onsdags, så jag tänkte ersätta den) och en kudde som jag nu idag har tagit ut lite stoppning ur(alla kuddar här är stenhårda och tjocka så har sovit med min nackkudde fram till nu för att undvika nackspärr).

 

Lördagmorgonen blev en lång sovmorgon innan det var dags för engelskalektion igen. Däremot kom det inte ett gäng tjejer och städade innan. Kanske måste vi lära oss att städa och tvätta själva framöver? Tvätta gör vi i för sig redan men sopning av golv har vi lämnat helt i deras händer. Efter lektionen gick jag och åt med EE för att sedan leta reda på mango(läs nedan varför). Så vi tog en taxi norrut och kom efter ett tag till ett City Mart, vad som skiljde detta mot andra närmare centrum vet jag inte men, men. Till min besvikelse fanns det endast små pluttar till mango men lyckan var snart tillbaka då jag hittade mjöl! Och inte bara vitt mjöl utan fullkornsvete och nåt slags jästpulver. Så har ni tips på hur man bakar bröd med endast en platta att tillgå, tips uppskattas!

Idag hängde vi som vanligt med barnen men sen fick vi vara med i den församling vi besökte först. Fick dela lite tankar kring Rom 12. Var riktigt kul att nu känna igen en del som var där. En del är våra elever och en del har vi stött på i andra sammanhang kring kyrkan.

 

På eftermiddagen hade Lina flirtat lite med vår vakt så han lät oss komma upp på taket och titta oss omkring! Vilken utsikt vi har! Tråkit bara att det är låst dit upp så man kan inte gå upp och sätta sig när man känner för det. Hade vart perfekt ställe för odling annars!

Kvällen spenderades på Full Gospel Assembly, med möte på engelska där vi mötte ett gäng britter som vi hängde med och åt middag med. Härligt gäng som är här två veckor och hjälper till och besöker olika barnhem.

 

På fruktsidan: först angående mangon, är lite ledsen. Det går inte att hitta längre. Säsongen är över. Finito! Det som var så gott!! Tröstäter annat istället: Banan äts i massor och är här otroligt gott, speciellt i gröten på morgonen! Avokadon jag åt idag var god men lite vattnig och inte sådär krämig som den kan vara. Apelsin, eller miniapelsin(skulle kalla det satsumas/mandarin) finns det också lite var stans. Gott och smidigt att äta när man är sugen på nåt.  Äpplen känns inte lika exotiskt men finns här också. Gott att steka och äta!

 

Dagens nya fras på burmesiska:

Pajataking kongchi pebati!

Gud välsigne dig!

Maria